neta

Är jag klar med alla inlämningsuppgifter! Känns jätteskönt! :) Dock hur bra de blev vet jag inte. Fast jag kunde inte komma på något mer att skriva på t.ex. vår debatt, fast fick ihop en och en halvsida i alla fall! Sedan fick jag med allt som stod i instruktionerna. Vilket var viktigt i svenska b:n och på vilket sätt man lyfte fram sina argument. Sedan kommer vår coach i barn - och fritidsämnena bedöma innehållet på den. Nofa:n orkade jag inte ens läsa igenom utan lämnade bara in den, bryr mig helt ärligt inte hur det går i den kursen om jag får ett vg eller ett mvg. Spelar inte så stor roll, så länge jag får ett vg så är jag nöjd. Jag är jättetrött och funderar nästan på ifall jag skall gå och lägga mig snart, för det känns som om klockan är efter 00.00 eller något liknande. Denna dag har verkligen slitit på krafterna. Att först hålla i en redovisning inför alla andra på programrådet och att förbereda den med sitt programråd. Sedan skriva en uppsats och när jag väl kom hem så blev det plugg, plugg och återigen plugg. Fast det sägs att tvåan är värst. Så får väl hoppas på det. Inte för att mitt program är så himla ansträngande men det märks en stor skillnad mellan ettan och tvåan. Fast snart är det bara en termin kvar av tvåan! Woho! Sedan kommer man bara räkna ner till studenten ;) Längtar så mycket! Fast jag kommer förmodligen aldrig lämna skolan, kommer jobba inom den så, fast då får man lön för att vara där. Sedan tycker jag att det är jätteroligt att vara med barn och få lära ut saker till dem på ett eller annat sätt. Mitt jobb lär aldrig se likadant ut varje dag, utan varje dag kommer något nytt hända. Då blir inte jobbet så enformigt, vilket jag tror är viktigt för att man skall trivas och orka göra ett bra jobb ifrån sig. I alla fall när det gäller mig, för jag vill alltid ha utmaningar, det är inte roligt att göra saker som man redan kan. Oj oj oj, nu blev det massa babblande.

Jag känner förresten inte riktigt någon sorg längre över att jag och Conny inte är tillsammans längre. Dock så har ett starkt hopp väckts inom mig. Det är att han någon vacker dag skall hitta tillbaka till mig! :) Jag tror inte att det är helt omöjligt att han gör det, genom det som vi har skrivit till varandra. Fast jag skall inte hoppas på för mycket, för då blir jag bara sårad, men det är bättre att känna hopp än sorg, eller hur? :)

Nä nu skall jag göra något annat, kanske skall sova, eller så tar jag och tittar lite på tv, jag skall ta det lugnt i alla fall, för det har jag gjort mig förtjänt av efter allt pluggande som jag har gjort idag! :)



Sov så gott... hm... vet inte vad jag skall kallar er för idag! ;)